?

HISTORIK FASTIGHETEN

Inköp av fastigheten

skylt_hantverksforeningenKalmar Fabriks- och Hantverksföreningens föreningslokaler.
Vid ett sammanträde den 12 december 1944 beslöt föreningen på styrelsens förslag att inköpa den s.k. Gullbrandssonska fastigheten. Fastigheten tillträddes den 1 april 1945 och räknas som ett av stadens förnämligaste 1600-talshus och hävdar sig vackert i raden av barockpalatsen vid Kaggensgatan. Det byggdes i samband med stadens flyttning till Kvarnholmen av dåvarande "syndicus" Erik Nentzell. Sedermera adlad Ehrenclou. och har tillkommit redan i slutet av 1650-talet.
Byggherren var en framstående jurist. Efter tjänstgöring i Svea hovrätt blev han 1658 stadssyndicus i Kalmar. Lagman i Södra Möre och häradshövding i Norra Möre, Stranda och Handbörd 1669. Är 1673 blev han stadspresident - ett slags kunglig överborgmästare. Sedermera blev han häradshövding i Skåne och åter i Möre. Stranda och Handbörd 1680. Han omkom genom drunkning 1687 under resa i Döderhult och begrovs i Kalmar domkyrka, där hans vapensköld finns.

Ägare av fastigheten

Efter Eherenclou kom hans stora stenhus att ägas av en rad av stadens gamla köpmanssläkter. Thamsten och Seltzen, bl.a. J. P. Thamstens änka medförde gården vid sitt nya gifte 1773 med översten Bengt Johan Skytte, som blev chef för det stora handelshuset, stadens största på sin tid. Byggnaden blev nu centrum för stora affärer och härigenom dirigerades rederiets fartyg på långt avlägsna farvatten.
Vid den stora branden 1765 skadades även detta hus och fick efter restaureringen årtalet 1765 över portalen.
Under 1800- talet var gården mest känd under namnet Meurlingska gården tills den senare övergick till familjen Guldbrandsson.
Byggnaden är typisk för sin tid, för de massiva och präktiga stenhus som en del av de förnämare Kalmarborgarna byggde åt sig på 1600- talet.

Rundvandring i lokalerna

Vi skall nu göra en liten rundvandring i detta vårt hus och börjar med att gå in genom porten från Ölandsgatan och ner i källaren som är byggd under åren 1954 - 1955 och upptager hela den gamla gårdens yta. Den tjocka muren åt Ölandsgatan som renoverades och förstärktes är vad som finns kvar av den gamla bebyggelsen. Denna ingång genom porten är den rätta entrén för föreningens stora fest och sammanträdeslokal å första våningen. Här finns i källaren garderobsutrymmen för cirka 200 personer jämte sanitära utrymmen. Längst fram har vi en mindre del av den gamla källarens vackra. massiva kryssvalv, som bär upp det gamla 1600- tals huset. Den s.k. kryptan som ibland får tjänst göra som lokal för mindre sammanträden.
En trappa upp har vi den stora sammanträdes salen, som rymmer omkring 200 personer och där det kan dukas för cirka 150 gäster vid sittande bord. Här ser man tydligt att denna lokal är en tillbyggnad till del gamla huset. De båda gavelfönstren voro igensatta men upptogs och återställdes i sitt gamla skick. Likaså dörren som leder ut från köket. VI befinner oss rakt över källaren, som vi nyss lämnat. Av den gamla bebyggelsen återstår även här endast muren åt Ölandsgatan. Dess ansenliga tjocklek tyder på alt den uppförts med tanke på försvar mot yttre fiender. Bland inventarierna märks en reproduktion, som är en gåva till föreningen och som föreställer en sammankomst i ett skeppargille från Visby, där bägaren tömmes ritualenligt. De gamla elektriska armaturerna i fönsternischerna äro också gåvor till föreningen.
Vi förflyttar oss ett par trappsteg upp och kommer in i föreningens minnesrum eller röda rummet, som det också kallas på grund av väggarnas färg. Här hänger foton av samtliga ordförande, sekreterare och kassörer i nästan oavbruten följd sedan 1847. På baksidan av varje foto finns tryckt personalia över var och en, en nog så intressant och upplysande läsning. Här ser vi gamla mästarbrev och gesällbrev inom glas och ram, armaturen är en gåva likaså den förnämliga skråkistan, som är en skänk av föreningens tidigare ordförande, guldsmedsmästare G. G. Hentzell och hans maka.
Nästa rum är styrelserummet. Byggnadens förnämsta rum. En sevärdhet som alltid väcker främlingens beundran. Rummet domineras av de vackra väggmålningarna från slutet av 1700- talet av en - tyvärr - okänd mästare. Dessa målningar tvättades och renoverades för en del år sedan under konservator Wahlgrens ledning. De äro försäkrade för 70.000:-, lägg märke till den förnäma kristallkronan, de djupa fönsternischerna och det inbyggda väggskåpet. Den förgyllda kakelugnen går kanske inte riktigt i stil med omgivningen i övrigt. men den är tillverkad i Kalmar och troligen uppsatt i slutet av förra århundradet. Det lär finnas en Mariebergskakelugn, som hör hemma här i detta rum, men som av någon outgrundlig anledning hamnat på Nordiska Museet i Stockholm. De vackra tennsakerna äro också gåvor.
Hörnrummet rymmer hantverksföreningens sekretariat och arkiv.
Vi förflyttar oss ut i förstugan. Om vi ser oss omkring här, så upptäcker vi att rummet är så gott som intakt från ursprunget. Nu är rummet delat, så att man fått ett avklädningsrum, men de höga omålade furudörrarna med gamla beslag, det bilade taket och stengolvet vittnar om hög ålder.
Vi fortsätter ut i köket. Här är en blandning av gammalt och nytt. Moderniseringen, som var ofrånkomlig, har farit varsamt fram. Sålunda har den gamla spishällen lämnats kvar med sin överbyggda imkupa jämte den inmurade bakugnen.
Vi går upp för den rymliga men inte särskilt bekväma stentrappan och kommer in i den s.k. rutsalen. Namnet kommer av det rutade taket, som är nyinlagt. Det gamla var kanske inte dåligt men det var skadat genom sönderhuggning för elinstallering i början av 1900- talet. I samtliga rum blev det parkett golv 1955. Till form och storlek motsvarar detta rum styrelserummet, som vi nyss lämnat. Aven här träffar vi på en del skänkta saker såsom ljuskronorna, lampetterna, pendylen mm.
Hörnrummet disponeras av föreningens damgille, som bekostat och till föreningen överlämnat möbler, mattor, gardiner mm. Även här förekommer flera donatorer, som på detta sätt velat visa sin välvilja och förståelse för samhörigheten.
Intill damgillets rum ligger en dubblett som är uthyrd till Kalmar Motorklubb, som har sitt sekretariat inrymt därstädes. Denna dubblett skall med tiden även få disponeras av damgillet.
 Nästa rum kallas för gula salongen, som motsvarar undre våningens röda rum. Här lägger man främst märke till taket med sina handhuggna bräder. Dessa äro original och tillvaratagna från övriga rum. Även här spårar man donatorernas offervilja, ty de flesta sakerna äro skänkta.
Vi går ut i lilla festsalen, som tillsammans med de övriga rummen bildar övre festvåningen. Denna våning uthyres i likhet med den första våningen, antingen var för sig eller tillsammans vid familjefester, främst till föreningens egna medlemmar men även till andra som önskar vackra och ändamålsenliga lokaler för firandet av 50·årsdagar eller liknande. Övre festvåningen rymmer ledigt 100 -120 personer.
Som vi ser är denna festsal nybyggd. Här har vi fönstren på det gamla husets gavel i ursprungligt skick. Vid lämplig väderlek kan även den utanför liggande takterrassen användas.
I likhet med första våningen har även denna ett modernt kök.
En ny trappa leder upp till vinden. Detta är kanske den del av huset som genomgått den mest genomgripande restaureringen. Vi får komma ihåg att detta är ett gammalt handelshus och bl.a. har även denna stora vind använts som lagerutrymme. Här har varorna hissats upp från gatan och här sitter handvinschen - i form av ett hjul - för att underlätta det manuella arbetet. Här hade samlats sekelgammalt damm och skräp, när den stora vindsröjningen började och resultatet ser vi. Rymliga förrådsrum, goda arkivutrymmen o.d., avklädningsrum för andra våningens gäster jämte moderna toalettutrymmen.
Vi har nu slutfört vår rundvandring i vår högborg och kan konstatera att huset är en klenod av kalmaritisk byggnadskonst och att det är en heder för vår förening att få residera i ett så traditionsrikt hus.
Frans Månsson